Det är inte lätt

Tröttare än tröttast denna vecka.
Dessutom gick tvättmaskinen sönder igår kväll så jag fick tvätta för hand så flickorna hade några rena underkläder att ta på sig till dagen efter.
Samma kväll hade jag ett kvällsmöte på jobbet. Jag och maken möttes i dörren där jag informerade flera gånger om att tvättmaskinen är sönder. Det är viktigt att du kollar på den!
Sen! blev svaret.
Efter mötet stog det handling på schemat. I kassan insåg jag att mitt betalkort var borta. Fick parkera köpet och åka hem igen och fråga maken om han tagit det.
Nej! blev svaret.
Jag frågade igen, om han var säker.
Samma svar.
Lånade makens kort, åkte tillbaka till affären och betalade, åkte hem, lämnade tillbaka kortet.
Blev informerad om att tvättmaskinen nog hade gjort sitt, lyssnade en stund på olika alternativ om en ny tvättmaskin, hade ångest över mitt försvunna kort. Jag brukar bara tappa nycklar!
Sov som ett barn hela natten, vaknade och började tänka på kortet. Lika bra att spärra bestämde jag mig för. Vid lunch ringde jag och fixade. Jag frågade om någon hade försökt använda det.
Ja! Idag faktiskt, på ett matställe i Jönköping... Det kommer ett nytt kort om tre-fyra dagar.
Såg att maken ringt, han ville berätta att tvättmaskinen var lagad. Bra!
Jag passade på att berätta om tjuven.
"Men du! Jag har ju ditt kort!"sa han.
"Jag märkte det när jag skulle äta innan."
"Har du sett mitt???"

Kram på er