Öppna inte korken på en skakad bubbelflaska!

Hej på er!
En hel vecka har gått sen jag skrev om mitt innehållsrika liv. Det har berott på två saker! Jag började ett nytt jobb förra veckan, blev dunderförkyld andra dagen, har med nöd och näppe släpat min slitna kropp in i duschen varje morgon för att på kvällen somna som en liten griskulting i soffan vilket aldrig händer under normala omständigheter.
På nya jobbet går det bra. Det var ca 7 år sedan jag jobbade med barn men dom är sig lika. Det finns alla de sorter.

Nåja! Efter en veckas förkylning, nytt jobb och samma tempo som vanligt hemma ska jag nu berätta vad som hände i vårat hus denna höstiga måndag.
Händelsen är inget jag är direkt stolt över men jag vill berätta den för det händer nog alla någon gång.
Jag vill nog först berätta att jag har hyfsat med tålamod och jag servar nog både man och barn lite för mycket. Det är ju så mysigt för dom...

Upp i ottan som vanligt, välling till lillprinsen, på med tröja och strumpor, invänta lasset med bajs i blöjan som kommer som ett brev på posten varje morgon, dusch undertiden vällingdrinken pågår, kläder på, väckning av två trötta prinsessor påbörjas. Den stora är alltid uppe inom en minut, mellanprinsessan får man alltid bokstavligt talat dra upp och fösa framför sig nerför trappan.
Prinsessorna slänger sig i soffan framför TV:n.
Nu börjar TJATET.
"Klä på er, har ni kammat er, vem har gympa, vart är gympaskorna, HALLÅ, vart är gymnastikskorna, hade du borstat tänderna, vad vill ni ha till frukost, det har vi inte, jo du måste äta, sluta skrika så, vem har lagt sopborsten här i hallen, har ni packat ner frukt, varför vill du inte ha dom kläderna på dig, gå och hämta andra, jo det får du göra själv, kom och ät, kom och ät, kom och äääät!!!!!! Varför lyssnar ni inte, kom så byter vi blöja, jo kom nu skynda dig, jag hinner först till toaletten, har du packat ner din läxbok, vet du inte vart den är, lägg dig i sängen så får du ny blöja, nej, gå ner från bordet, har du spillt på tröjan, då får vi byta, spring inte iväg hela tiden, men gå och sätt er och äääääääät nu, ni kommer förseeeent, har du hittat läxboken, vem slänger sopborsten mitt på golvet hela tiden, du kan inte ha tunna kalasleggings på dig, gå och byt! Och så vidare...
Idag fick jag ett bryt kan man säga och det kankse också va tur att den förbaskade sopborsten låg där i köket, på golvet för sjuttioåttonde gången under loppet av en timme.
Jag vet inte vad som utlöste brytet men man kan säga att det kändes som om hela jag var full med kolsyrat vatten och någon hade skakat om mig så korken (hjärnan) flög bort.
Jag började gorma.
Jag gorma om att nu fick det va nog och jag gick bort till trappan och gormade om att mellanprinsessan skulle ner NU, NU, NUUU. Jag gormade om allt.
Jag tror jag svor lite med...
Men framförallt gormade jag så jag kände att det sved i halsen när jag slutade.
Lillprinsen åkte in i sängen lite för häftigt för hans smak men grand finale blev ändå när jag gick lös på sopborsten.
Den bara låg där och var i vägen så jag tog i med full kraft och sparkade in den stenhårt i en vägg så plastbitarna yrde om den.
Och jag ska säga er! Att det var en ren och skär befrielse.
Efter det blev det helt knäpptyst i hela huset.
Jag började återhämta mig och bubblorna började rinna ur min kropp.
Lillprinsen fick sin välling och blev nöjd.
I hallen satt storprinsessan på en pall och rullade ihop sin jacka.
Jag satte mig på knä framför henne. "Lilla gumman" sa jag. "Varför rullar du ihop jackan?"
"Jag vet inte..." sa hon med gråten i rösten. Sen lutade hon sitt huvud mot min axel och slog sina armar runt mig och grät.
Då började mamma Jenny också gråta, men bara lite grann.
Mellanprinsessan kom ut i hallen och ställde sig bredvid oss. "Jag är iallafall inte ledsen!" sa hon med försök till att låta glad.
"Alla blir lite ledsna ibland mina söta barn, mammor också. Jag är ledsen för att jag blev så arg nyss men det blev för mycket tjat i mitt huvud."
Vi satt där en stund.
Jag gick ut i köket och plockade in frukosten. Storprinsessan följde med. Hon var tyst en stund och jag med. Till slut säger hon:
"Du är den bästa mamman man kan ha mamma.

Lämningen gick som en dans. De små liven vågade väl inget annat...
Jag åkte till jobbet med ett lugn och kände att jag skulle klara av vad som helst.
När jag hämtade barnen frågade jag prinsessorna om vad dom tänkte under mitt lilla utbrott. Jag fick två svar:
"Det är bäst jag är snäll nu." och
"Pappa hade sagt något dumt om han hade sett dig sparka sönder sopborsten."

Kramar