Kaos och kärlek

BCV- besök klockan 11.00 idag. Det betyder en trött och lite småhungrig 2-åring. Jag har varit ledig men mitt tålamod har varit totalt obefintligt hela dagen.
Alla sötisar skulle såklart med. Jag satte lillprinsen i vagnen och prinsessorna skulle cykla.
Inne i väntrummet satt en annan familj med en liten liten plutt. Mamman ammade den lilla lilla plutten och pappan tittade på vad mina barn gjorde. Fanns nog inte så mycket annat att titta på i och för sig men min lillprins!!!!! Han började med att hämta en dockvagn som han helt utan hämningar styrde mot dörren, öppnade, traskade vidare, ut genom de andra två dörrarna för att stanna vid lekparken utanför vårdcentralen. "Ajjabajja, nu måste vi gå in igen. Snart ska vi träffa tanten." Sa jag med min lugna stämma. Skrik och ålande blev det men in igen. Den lilla lilla plutten ammade och pappan tittade.
Prinsessorna byggde på ett stort torn med gigantiska klossar. Dom kämpade och hade livliga diskussioner om hur det skulle se ut. Dom får va tänkte jag och sprang efter lillprinsen ut genom den brummande dörren för tionde gången. Jag försökte med alla möjliga medel att hitta på något med honom. Pussla, laga mat, läsa bok, köra med traktorn men han tittade rakt igenom mig säkert på jakt efter något annat bus. Vid det här laget va jag en disktrasa och jag började undra vart den j-vla BVC-tanten va. Konstigt att man alltid ska lägga över sin ilska på någon annan människa. Jaja, det är ju bra att jag är medveten om det nästa gång jag får en utskällning.
Äntligen får vi gå in!
"Pratar han något?" Frågan tanten. "Jaadå, han pratar jättemycket" Säger jag käckt. Tanten håller upp en hund. Lillprinsen säger ingenting. Jag försöker och tar upp en häst men icke ett ord. "Men han pratar ju hemma?!" säger tanta. Jag försöker få lillprinsen att sluta kasta ner alla leksaker på golvet.
"Vad leker han med?"
"Bollar och..." Vad mer tänker jag panikslaget. Leker han alls??? Vad mer!! Kom på nåt! Jag vänder mig till prinsessorna. Dom borde komma på! Nä, inte ett knyst.
Tanten skrattar och säger att hon förstår. Vad förstår hon?  Att lillprinsen inte leker, pratar eller att han bara blir omhändertagen av sina äldre syskon?
Nu vill mellanprinsessan visa lillprinsen  hur man gör med en leksak. Lillprinsen sopar till mellanprinsessan och hon ger igen med samma mynt. "Nej men sluta!" Säger jag först och skrattar till. Men ingen vill ge sig. De håller på som dominobrikor i en halv minut. Jag säger sluta mellan varje dask men dom skiter i mig.
"Ja han slåss ju..." Försöker jag skämta till det lite men innobords kokar jag.
"Det är normaaalt" Säger den förstående BVC-tanten och går över till längd och viktkoll.
Det va exakt på kurvan. Skönt kände jag.

En timme och två grillade kyckligar i magen senare somnar en trött lillprins vid matbordet. Jag lyfter upp mitt mjuka, varma, lena, underbara barn och lägger honom i sängen. Han tar sin mulliga hand med gropar i och lägger i min. Han är så fin där han ligger. Jag luktar på hans kind och inser vad fattigt livet skulle vara utan denna kärleksfulla varelse. Han är den bästa lillprins man kan få. Tänk att jag fick den bästa! Han har blivit så stor nu...
Jag kryper så nära jag kan och försöker lägga hela honom på minnet. hans fjuniga, ljusa hår, hans doft, den lilla knappnäsan, hans runda kinder och hans stora fötter.

Kom ihåg detta nu... tänker jag innan jag sluter min ögon.
För den här minuten kommer aldrig igen.