Så irriterande tjejig

En djurisk dag.
Mannen var inte hemma. Han hade tagit med sig mellanprinsess och åkt till kusinen.
Jag var hemma med min älskade tvätt och idag var det sängklädernas tur att få sig en omgång.
Glad i hågen satte jag igång första tvätten när jag hörde ett "kloljud" mot golvet. Jag stelnade till för att senare hoppa till när jag såg en lite mus kila över golvet vid mina fötter.
Jag pep och rusade upp. Bort från detta hemska kryp.
Troligtvis hade katten varit nere undertiden tvätten pågick för när jag skulle hänga tvätten låg den lilla musen död på golvet. "Vad synd då..."
Tvätten hängdes med lätthet och en ny påbörjades.
En timme senare va det dags igen och lillprinsen skulle med.
"Trallalalalaaa" sjöng jag och undrade vem som lagt en pinne bland tvätten på golvet.
"Trallalala" "Det är väl lillprinsen" tänkte jag och hängde som aldrig förr.
Helt plötsligt började pinnen ringla sig.
"EN ORM" skrek jag och sen "WIIIIIIII" "EN ORM!!!! AKTA DIG LILLPRINSEN!"
Lillprinsen blev förståligt nog livrätt och började springa in i väggar och lådor på väg mot trappan upp.
Jag blev förnuftig i någon sekund.
"Nej, det är inte farligt gubben. Det är bara mamma som är lite dum." lugnade jag honom. "JA" svarade han oroligt. Han vågade sig fram där jag stod och ormen som legat still en stund började röra sig mot oss.
"WIIIIIIIII!" igen och "DET ÄR EN ORM; VILKEN ÄCKLIG!"
Lillprinsen sprang till trappan igen och sa "Mamma kom. Omen falig"
"Nej, det är ingen fara" ljög jag igen, ¨men jag sa det nog mest till mig själv.
Ormen ringlade och jag tjöt.
Skulle jag slå igen dörren till tvättstugan och vänta tills mannen kom hem eller skulle jag försöka fösa ut den genom ytterdörren?
Jag valde det sista.
Ett bedmintonrack blev mitt verktyg och jag föste ormen till dörren samtidigt som jag wiii:ade och lugnade lillprinsen.
Ormen kom ut. Jag hade klarat det. Det kändes som om jag hade räddat våra liv och fick ny livsglädje.
Utanför källardörren är det en trappa upp till uppfarten. Där låg ormen kvar när mannen kom hem några timmar senare.
Det är en kopparorm konstaterade han när han utan problem tog upp den i svansen och lät alla barnen titta på den ringliga saken. Plupp! Så hade mannen släppt ut den i skogen, torkat av händerna och fortsatt sitt liv som om ingenting hade hänt.

För honom va det ingenting men jag hade vunnit ett krig mot mig själv!