Den gamla vanliga

Då va det söndag.
Vet knappt vad som har hänt i helgen.
Lite kalas, tvätt, fotboll och träff med härliga vänner.
En rätt vanlig helg.
Mannen och jag sitter och gäspar ikapp i soffan. Man blir trött av helg. Mannen är trött mest hela tiden. Börja på nytt jobb är jobbigt.
Vara hemma med "sjukt" barn är också jobbigt.
Hela veckan har jag suttit i mitt hus som har sett likadant ut varje dag. Jag har plockat fram samma gamla bregott och ostkant ifrån kylen varje dag. Väckt flickorna och upprepat samma repliker som dagen innan och mitt största huvudbry har varit vad vi ska äta.
Denna eviga mat.
Jag kan bli så fruktansvärt trött på den. Fem gånger om dagen ska man tydligen stå och glo i den där kylen, som alltid är tom dessutom och komma på något man inte åt igår eller dagen innan det.
Till slut har jag ingen fantasi kvar eller lust.
Vid fem är lillprins mycket trött och hänger i mammans ben och torkar av snor på nytvättade byxor. Mamman rör som en besatt i sin sås och stapplar fram längs diskbänken och spisen.
Prinsessorna ligger i soffan efter alla krav i skolan och roar sig med att sparka in njurarna på varandra.
Hungriga och trötta barn i kombination är en svårslagen stressfaktor.

Mannen kommer hem vid halv sex. Glada rop och spring ut i hallen.
Tre hej och sen mat.
"Mmmm, vilken god sås!"
Rapport om mannens dag och prestationer. Han är trött av allt det nya.
Jag berättar lite om min alldelses vanliga dag och känner mig lite grå.

Det är mycket för kära mannen nu. Jag förstår precis hur hans huvud känns efter jobbet och hur mycket kraft det går åt till saker som inte går på rutin längre.
Då är det kanske tur att det finns en lite grå mus som gör de gamla vanliga sakerna och lagar den gamla vanliga maten. Som har de gamla vanliga ögonen att titta in i och de gamla vanliga öronen som lyssnar.
Men det är också tur att mannen vill berätta för lilla gråingen som bara känner sig alldeles gammal och vanlig...
att såsen smakade bra.

Kram