onsdag, februari 16, 2011

Livet återvänder.

Vab:ar med sista barnet. Imorgon är sista dagen sen SKA jag tillbaka till jobbet. Undrar om barnen kommer ihåg vem jag är...
Jag och mellanprinsessan gick över tröskeln till bajs- och spyträsket i söndags och jag lovar att jag trodde att min sista stund var kommen. Men jag överlevde och fick tillbaka livsglädjen.
Idag är jag hemma med största gumman som fortfarande slänger sig i soffan med illamåendeattacker då och då. Enligt henne har hon fått det värst av alla. Stackars liten!
Mina tankar går till finaste kollegerna på jobbet. De jobbar och sliter och inte en suck över att jag aldrig är där. När jag kommer tillbaka ska jag brygga extra mycket kaffe till dom.

Mellanprinsessan åkte till farmor på förmiddagen. De var i stan och farmor ringde och sa att skruttans skratt var härligt. Värme till mitt mammahjärtat.

Nu vill jag ha vår! Öppna alla fönster och slå upp dörren, byta gardiner, plantera blommor, höra fåglarna kvittra tidigt på morgonen och snön smälta.
Och solen och kaffet... och kanske en liten kaka.

Kram

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej söta Jenny!
Usch å fy för magsjuka. Skönt att ni börjar frisknar til. Visst längtar man efter vår och lite värme nu. Fågelkvitter och kunna gå ut i endast en tröja,slippa alla dessa kläder. Men den som väntar på nåt gott....hihi ;-)
Vi få väl helt enkelt stå ut ett tag till i kylan...brrr!
Hoppas ni få vara friska och krya nu. Ha det så bra och var rädd om dig.
Kram Sandra.E

Anonym sa...

Goa Jenny!
Våren är på gång, jag lovar! Bara några veckor till, så är mars mars månad här. Krispiga tulpaner är inköpta, hemmet är städat, maten inhandlad, välkommen härliga fredag!!! Vill gärna att vi träffas snart och pratar om livet. Önskar er en härlig helg.
Kramar Linda T.

Jenny sa...

Åh vad härligt det låter med varmare väder och krispiga tulpaner (undra om de går att åta!!?).
Tack för er uppmuntran!
Tala om livet tillsammans med er ser jag fram emot!
Kram

Marie sa...

Skönt....nu kommer snart våren. Bara en sista köldknäpp, verkar det som.
Det första kaffet man tar ute....det är något speciellt. Efter maginfluensa kan det faktiskt kännas som vår ;). Livet återvänder!
Kram