Farliga mamman

Igår fick mamman i huset en knäpp på näsan och ben av gelé.
Nu är lillprinsen två och ett halvt och börjar reda sig lite mer själv. Man behöver inte vara med honom precis hela tiden längre.
Han kan gå ut en stund och cykla på trädäcket och plocka lite vinbär och jag kan plocka in disken undertiden.
Trodde jag ja!
Igår efter middan plockade jag fram dammsugaren och lillprinsen ville cykla ute.
Han brukar cykla lite in och ut genom köksdörren.
Okej tänkte jag och släppte ut vilddjuret.
Fem minuter senare stängde jag av sugen och gick ut.
Det var så tyst. Inte ett ljud hördes.
Jag ropade på lillprinsen en gång. Inget svar. jag ropade en gång till lite högre. Nä, inte ett ljud.
Han brukar ju i alla fall svara även fast han busar.
Jag blev helt kall inuti.
Ett till rop nu med lite panik i rösten.
Då hörde jag det allra minstaste lilla ja:et från en plats som va omöjlig att lokalisera.
Jag började springa mot vägen.
Han har väl inte hunnit dit!
Jag ropade och han svarade.
Men jag kunde inte hitta honom. Hans lilla röst ekade överallt. Jag hörde honom knappt.
Det kändes som om han va hur långt bort som helst.
Jag kommer aldrig hitta honom tänkte jag. Han kommer bli överkörd. Bilarna susade förbi där jag stog och ropade.
Jag hörde att hans lilla ja blev lite starkare och när jag sprungit upp på vägen en bit ser jag en liten människa med svarta mössan på sné. Han står precis vid vägkanten och plockar konstiga bär.
Han skrattar när han får syn på mig och slänger sig bakåt.
Själv har jag svårt att få luft och kan knappt gå.
När jag lyfter upp honom och känner hans levande kropp mot min är jag så glad att han lever.

Flickorna står i trädgården när jag kommer hem. Dom undrar vad som hänt och jag berättar.
Mannen får ju såklart reda på nyheten på en sekund och dundrar ner för trappan.
"Så får du inte göra!" säger han med sträng röst.
"Jasså????" säger jag förvånat och föröker lägga över lite ångest på honom.
Jag snäser något om att det minsann inte är så lätt att få allt att gå ihop men jag inser att det finns inga bra bortförklaringar i detta läget.
Jag tappade fokus på det viktiga i mitt liv och valde smulorna under kökbordet före lillprinsen.
Jag skulle ju bara....

Men som min kära syster brukar säga:
"Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete." Ord som träffade mitt i prick denna dag.

Ha en solig dag för det ska jag!
Kram