Jag tänker på dig så det knakar.
Du som älskar barn och att gunga.
Du är så fin.
Så fin och busig.
Livets ärr på ditt bröst är det enda som syns av din kamp.
För du har valt att sprida din livsglädje och inte bitterhet.
Jag vet att du grejar detta för det är sån du är,
en flicka som grejar saker.
På det ena eller det andra sättet...
Puss och kram söta, söta flicka
2 kommentarer:
Ååå vad fint du skrivit om Camilla. Vi hade henne och bröderna som dagbarn när de var små. Jättegoa barn och trevliga föräldrar. Minns att min mamma gillade hela familjen starkt (jag med) :)
Kram Sandra.E
Ja, dom är härliga och enkla.
Kram Jenny
Skicka en kommentar