När mjukt möter hårt.

Dagarna försvinner lika fort som vintern kommer.
Mannen är sig lik i år också. Två av våra gamla fågelmatshållare är uppe och en ny är inhandlad. Jag fnissade ända tills jag såg den gigantiska säck med solrosfrön pryda golvet i vårat kök. Den kommer förmodligen stå där tills jag orkar lyfta ut skiten.

Gulliga svärfar är här på dagarna och fixar efterarbetet på våra nyuppsatta fönster. Det är många fönster men han kämpar på.
Jag och mannen låg i soffan en kort stund under helgen. Detta betydde att vi inte hade något speciellt att göra under denna korta stund och...
Ja, vi började riva ena väggen för att ta fram de gamla timmerstockar vårat hus är byggt av.
Vi köpte huset för fyra år sedan och har renoverat nästan ALLT.
Det vill säga att mannen har slitit som ett djur, haft ont i hela kroppen, speciellt i en axel och under fötterna, legat i konstiga ställningar, nästan trillat ner från olika ställen, läst och läst på internet om olika metoder, varit noggrann som en petig petnoga, svettats, gått ner i vikt, varit uppe hela nätterna, svurit över  det förb_annade huset och sist men inte minst ropat (eller gormat som en tok) på... sin fru!
Jag har under dessa fyra år blivit speciallist på att rengöra spackelspadar och penslar, torka bort målarfläckar med min älskade disktrasa, sprungit upp och ner från trappan för att räcka mannen olika hjälpmedel, åkt till Byggmax och irrat runt med en barnbilstol och två uttråkade prinsessor, klivit över, böjt mig under, mätt med tumstocken för mannen glömde visst lappen hemma, sprungit med grejer, sprungit med grejer,sprungit med grejer, sprungit med grejer och min absoluta favorit: Städat!
I helgen bestämde vi att vi skulle riva väggen tillsammans. Fint!
Det började med att mannen rev och jag plockade upp bitarna från golvet och knölade ner i en svart sopsäck. Såklart började jag gnälla.
"Jag vill också riva, vi skulle ju göra tillsammans, Arga snickaren hade blivit arg på dig!" hotade jag och det hjälpte. Jag fick riva!
Efter tio minuter värkte min kropp och händerna var illröda men jag kunde ju inte ge mig.
Mitt arbetstempo började gå betydligt långsammare och till slut fick mannen nog och gjorde färdigt. Min starka, händiga man.
Man blir klokare av livet helt enkelt. Den här videon hittade jag idag. Mellanprinsessan har mycket känslor i sig. Ibland blir man trött och då blir det inte bra. Ofta blir hon ledsen och jag får ett hack i hjärtat. Men ibland blir det också rätt bra som här när mjukt möter hårt. Om jag bara kunde komma ihåg det att använda det lite oftare...

Kämpa på!
Kramar