Fartdårar och baciller

Idag är det mycket snö ut. Mysigt! Något som inte är så mysigt är när man ska halka omkring med bilen i det. Mannen brukar säga:
"Det är ju bara snö!" Men det hjälper inte mig.
Jag gillar inte att åka bil.  Det går bra när det är jag som kör om det inte spöregnar och jag befinner mig jämsides med en stor, vinglig lastbil. Då vill jag helst bara krypa ihop bakom ratten och blunda mig förbi omkörningen.
Det är värst när mannen kör. Ibland tror jag verkligen att vi ska dö allihop. Speciellt jobbigt är det på krokiga landsvägar.
"Kör inte om! Åk inte så nära! SAKTA NER!!!" får mannen stå ut med när jag känner paniken i mig. Han tycker nog att frun i huset är lite irriterande i dessa situationer. Ibland får han nog och ryter som ett lejon.
Då ryter jag tillbaka och erbjuder honom en praktikplats på akuten så han får lite perspektiv. 
Kör fösiktigt!

Igår efter jobbet var det dags för lillprinsens vaccinspruta för influensan. När jag hämtade tjejerna på fritids hade mellanprinsessan mått illa hela dagen och haft ont i huvudet. Jag lyssnade med ett halv öra och tittade på klockan. Vi hade en tid att passa.
In med alla i bilen och upp till sjukhuset.
Där börjar bacillskräcken krypa i mig. Ofta när vi varit inne med en sjuk lillprins har han blivit smittad med något annat virus.
Jag tittade bort när han höll sin lilla hand i ledstänger och tryckte på hissknappar. Tänk vad många baciller det finns där...
Han fick sin spruta utan ett knyst och på väg ut skulle mellanprinsessan gå på toaletten.
"Har du tvättat dig?" sa jag med sträng röst.
"Jaa..." sa hon försiktigt.
"Med tvål?!" öste jag på.
Nej, det hade hon visst glömt. Hon gjorde lydigt om hela processen så mamman blev nöjd.
När vi kom hem stupade hon i soffan och somnade.
Temp: 39.
Perspektiv var det ja!

Kram