Syster var hemma hos oss undertiden. Hon har en flicka på 5 och en pojk som är lika gammal som lillprinsen.
Dom är så söta tillsammans.
Lillprinsen och kusinprinsen är födda på två olika planeter. Kusinprinsen har stora bruna ögon, älskar att sitta i sin vagn i timmar och han går igenom livet som en liten nallebjörn.
Lillprinsen är precis tvärtom.
Rusar runt, hoppar ner, slänger sig hit och dit. Men framför allt:
Brottas, fäktas, drämmer till, nyps, sticks (med olika tillhyggen), sparkar till, ålar sig ur, säger gnäppis (knäppis), springer ifrån, vill iiiinte sitta vagnen i affären, vill springa omkring istället så mamma trillar och skämmer ut sig inför alla andra.
Min lilla myskille.
Vad har hänt med honom?
"Så är det med pojkar!" säger en del.
Men jag vill inte att han ska slå till en gammal tant i ändan så jag får be om ursäkt. Jag vill inte heller få ett blått öga varje gång jag lyfter bort honom från prinsessornas smink. Eller en snärt över låret av hans "pinnsvärd" han hittade ute innan.
Hela familjens lilla ninja och kelgris.
Han små: "Hoppsan" och "Flåt mamma!" kan få mitt allraste argaste mammahjärta att smälta.
Eller när man hämtar honom på förskolan och får höra att han under lunchen vänt sig till en liten flicka och sagt:
"Melinda, du är fin!"
Då vet man ju att han är en pojk som ser det goda och fina.
En pojk som råkar tycka att det är väldigt roligt att fäktas.
Kram
1 kommentar:
Lilla Jonis, en riktig personlighet. Både mjuk och tuff.
Han är härlig!
Skicka en kommentar