måndag, augusti 30, 2010

Minnen jag bevarar

Längtar ni tillbaka till när ni var barn ibland?
Frihet och spring i benen.

Jag kan längta. Längta efter känslan att sätta sig på gungan med en glass och drömma sig bort.
När sommarlovet varade i en evighet och man fick tälta i trädgården med bästisen.

Jag saknar min farmor ibland. Inte så mycket vad vi gjorde men känslan av fullkomlig lycka när jag var hos henne och farfar.
Min lilla oas i barnalivet.
Vi hade så roligt! Så himla roligt!
Jag minns när jag vaknade hemma hos henne. Jag låg och lyssnade på fåglarna utanför fönstret och undrade varför dom bara sjöng så vackert hemma hos henne och inte hos oss. Jag räknade hur många dagar jag skulle få stanna kvar hos henne och skuttade nedför trappan.
Hon brukade värpa "ägg" i min plånbok och ge mig choklad innan maten.
Jag härmade hennes skorriga skåneröst och hon härmade min, helt fel lät det och jag skrattade.
Vi skrattade mycket jag och farmor.
Hon ville sätta sig på varenda bänk och njuta av allt runt omkring när vi var på promenad. Jag höll henne i handen och undrade varför.
Så fort jag ser en bänk idag vill jag bara sätta mig på den och blunda. Låtsas att jag är sju och farmor sitter där bredvid. Hon ville alltid att jag skulle sjunga och det gjorde jag för hon lyssnade. Hon lyssnade och njöt av mig.
Och farfar, som alltid skulle fånga en och hissa upp mig i luften. Huddelirare och min lilla gumma kallade han mig och hade alltid ett tuggumipaket i bröstfickan till mig.
När vi träffas idag träffar jag en gammal man med krycka men hans ögon är varma och kramen likaså. Han kallar mig fortfarande för sin lilla gumma. Han kramar mig länge.
Farmor är fortfarande farmor men henns händer är mer skrynkliga och kroppen mer späd.
Min farmor.
När jag träffade henne i julas och vi satt nära i soffan tackade jag henne för min underbara barndomstid.
Tackade henne för att hon varit den bästa farmorn man kan ha och farmor grät och kramade min hand.

Livet förändras och vi kan inte spola tillbaka bandet.
Men minnena kan ingen ta ifrån mig och dom ska jag njuta av lite då och då. I dom kommer farmor alltid finnas och ge mig känslan av total lycka och spring i benen.

Ha en bra dag!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, din farmor och farfar var/är underbara! Kram mamma

Jessica sa...

Åh, vad jag saknar dom nu! Måste åka och hälsa på dom snart :)

Jenny sa...

Jag kan bara hålla med!
Vi kankse kan åka alla fyra och stanna en natt och göra landskrona osäkert...=)
Kram Jenny